__________________
Välkommen till manskören Manifestums hemsidor
Manifestum har ingen regelbunden verksamhet för tillfället.
Vid behov anordnar kören projektbaserade konserter.
Rossini: Petite messe solenelle
Söndag 5.11.2023 kl. 14.00
Tempelplatsens kyrka
Gioachino Rossini, mest känd för sina operor, skrev Petite messe solennelle (en liten solenn mässa) 1863. Ordet ”liten” var ett smått ironiskt val. Mässan är omfattande och skriven för 4 solister och kör. Rossini skrev detta verk på sin ålders höst, ca 30 år efter sina operor. Rossini beskrev själv verket som en av sina sista synder på äldre dagar. När han fått sin mässa färdig skrev han ungefär så här på manuskriptets sista sida: Min Herre, här är den nu avslutad, denna fattiga lilla mässa. Jag har just skrivit helig musik, eller kanske hellre vanhelgande musik. Jag blev född för opera buffa, som du så väl vet. Inte så mycket teknik, lite hjärta, inte mer än det. Välsignelse till dig och ge mig en plats i himlen”.
Biljetter 28 € / 24 € Lippu.fi
och vid ingången.
Romantik & Revolt
Das Berliner Requiem
Kurt Weill - Bertholt Brecht
Mellaneuropeisk manskörsmusik
Schumann - Bruckner - Strauss - Poulenc - Britten
Torsdag 16.3.2023 kl. 19.00
Tempelplatsens kyrka
Manifestum - Weill Ensemble
Jonas Rannila - Kapellmästare
Akseli Ferrand - Tenor
Veikko Vallinoja - Baryton
Iivari Aalto - Piano
Aleksanteri Wallius - Orgel
BIljetter 25 € Manifestum Ticket Shop
och vid ingången.
Recension av Tove Djupsjöbacka
https://kuoromusiikinkausikonsertit.fi/sv/blogi/manifestum-pampig-iver/
Verdi : Requiem
fredag 4.11.2022 kl. 18.00
Tempelplatsens kyrka
Jonas Rannila, kapellmästare
Reetta Haavisto, sopran
Jeni Packalen, mezzosopran
Mika Nisula, tenor
Niklas Spångberg, bas
Helsingfors filharmoniska kör och Manifestum
Pori Sinfonietta
BIljetter Manifestum Ticket Shop
Konsertrecension av Mats Liljeroos:
Operamässigt passionerat Verdirequiem på körens villkor
När många av landets professionella orkestrar nuförtiden ignorerar sakrala högtider och helger är det desto viktigare att vi har andra ensembler som uppmärksammar dem i sina programval. Så till exempel beträffande allhelgonahelgen, där manskören Manifestum har etablerat en fin tradition med requiem på agendan.
Bland annat Brahms Ein deutsches Requiem har avhandlats i olika versioner och nu var det dags för den, jämte Mozarts, överlägset populäraste själamässan: Verdis Requiem. Ett ikoniskt mästerverk i det större formatet, vilket föranledde de ambitiösa herrarna att, sin vana trogen, slå sina påsar ihop med Helsingfors filharmoniska kör. Att dirigenten Jonas Rannila råkar leda bägge körerna gör förstås inte förutsättningarna sämre.
Att engagera överlag välspelande Pori Sinfonietta var heller ingen dum idé, åtminstone inte i teorin. Ofta görs verket med jättelika ensembler men nu var orkesternumerären inalles blott 29, vilket förklaras av att man nyttjade Joachim Linckelmanns kongeniala kammarorkesterarrangemang. Problemet var bara att kören, som räknade inte mindre än 94 strupar, inte sällan körde över orkestern så det sjöng om det.
Å andra sidan får man väl vara glad över att kören överlag hördes utan problem samt, inte minst, att herrarna och damerna för en gångs skull var jämställda visavi såväl antal som klang och volym. Och de facto var det inte mycket Rannila kunde göra åt den balansmässiga skevheten; att piska på orkestern ytterligare hade varit en omöjlighet och att dämpa kören rena galenskapen.
Mustigt expressiv alt
Ett requiem på körens villkor, med andra ord, vilket sannerligen inte heller är det sämsta. Inte minst som man presterade en sådan rasande klang- och inlevelsefull sång över hela den uttrycksmässiga skalan, alltifrån inledningens skönt operamässiga pianissimon till Dies irae-sekvensens våldsamma utbrott.
Själv föredrar jag Dies irae-befriade, i mer försonande tongångar tecknade själamässor – typ Faurés, Duruflés och Kokkonens – men visst är det en omöjlighet att tänka sig operaräven Verdis syn på ämnet utan vredens dags fasor och domedagsbasunernas skallande. Här gjorde även orkestern, med de synnerligen aktiva slagverkarna i spetsen, sitt yttersta för att förhöja temperaturen.
Rannilas syn på verket var åter, föga överraskande, italiensk så det förslog med raska tempon à la Toscanini och en stundvis operamässig, in på bara huden trängande känslosamhet. Solistkvartetten var dessvärre ojämn, även om samsången fungerade någorlunda, och den svaga länken var Heikki Halinen, vars i sig sympatiska tenor var alltför volymsvag för att på allvar kunna göra sig gällande i sammanhanget.
Niklas Spångberg hade inga problem med volymen, tvärtom, men när klangen ställvis tedde sig aningen rå och osofistikerad blev det damerna som fick rädda det hela. Jeni Packalen är i dagens läge vårt lands enda verkliga alt och hennes enormt mustiga och expressiva stämma bar suveränt också i de mest krävande lägena. Även Reetta Haavistos fylliga sopran visade sig ha acceptabel bärkraft och hon gjorde sitt stora solo i Libera me med äktitaliensk inlevelse och passion.
Julkonsert med Helsingfors filharmoniska kör
söndag 19.12.2021 kl.17.00
Riddarhuset
BIljetter 28 € / 25 € Manifestum Ticket Shop
Årets stämningsfulla julkonsert är lite annorlunda än de tidigare. I år ger vi den tillsammans med Helsingfors filharmoniska kör i Riddarhuset!
Det blir alltså i första hand musik för blandad kör och denna gång dessutom med ackompanjemang av en stråkkvintett och harpa. Hedvig Paulig, Sibelius sångtävlingens vinnare från 2011 är konsertens sopransolist.
Konserten inleds med Jean Sibelius fem kära julsånger (Opus 1), Nu står jul vid snöig port; Nu så kommer julen; Det mörknar ute; Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt; On hanget korkeat, nietokset.
En del av sångerna sjungs i manskörssättning och en del i blandad sättning. Sångerna framförs till Ilkka Kuusistos arrangemang för kammarorkester.
I konsertens andra del framför kören Camille Saint-Saëns härliga Juloratorium. Den 16.12 hade det gått 100 år sedan Saint-Saëns död. Verket framförs till Juhani Vesikkalas arrangemang för en mindre orkester. Konserten avslutas med Arkihuolesi kaikki heitä och Sylvias julvisa.
Ein deutsches Requiem
söndag 7.11.2021 kl. 15.00
Tempelplatsens kyrka, Helsingfors
BIljetter 25 € / 20 € Manifestum Ticket Shop
Kommentar av förbundsordförande Håkan Björk:
Romantik & Revolt
30.9.2021 kl. 19.00
Riddarhuset, (Riddaregatan 1, Helsingfors)
Längtan har varit lång ! Men nu är dagen äntligen här. Vi får konsertera igen under drägliga förhållanden!
Manifestums konsert Romantik och Revolt III presenterar två av 1900-talets framstående kompositörers manskörsproduktion. Både den franske Francis Poulenc (1899-1963) och den brittiska Benjamin Britten (1913-1976) komponerade rikligt med vokalmusik, men man hör, här i Finland, rätt sällan deras kvalitativa manskörsproduktion. Båda kompositörerna har på ett genialt sätt kombinerat det kända och det okända i urgamla folksånger, bägge i sin personliga och typiska modernistiska stil. Kombinationen fungerar. Åhöraren lyssnar till lättsamma folksånger, men både Poulenc och Britten får de gamla melodierna att låta moderna och fräscha. Kompositörernas vokalmusik inklusive operor hör otvivelaktigt till 1900-talets viktigaste musikaliska alster.
Konsertprogrammets pärlor är Brittens ”The Ballad of Little Musgrave and Lady Barnard” och Poulencs ”Quatre petites prières de saint Francois d’Assise”, som skiljer sig från helheten, inte bara genom sin längd men också för att de är så unika. Brittens ballad är som en 10-minuters mini-opera, som behandlar en dramatisk berättelse med gastkramande intimitet. Poulencs fyra korta böner bildar en intakt helhet, som charmar åhöraren med sin kontemplativa och andaktsfulla stämning.
Biljetter kan du köpa här: Manifestum Ticket Shop
Vi önskar att du har vaccineringarna i skick!
Manskören Manifestum har under den gångna hösten övat målmedvetet, men i mindre grupper, och i enlighet med gällande rekommendationer. Vi har sjungit i gudstjänster i Helsingfors Domkyrka, och vi har övat på Guiseppe Verdis Requiem. En del av kören har också bandat in några stycken som varit av betydelse för Manifestum under de senaste åren. Tyngdpunkten på inbandningarna har legat på musik från konsertserien “Romantik och Revolt” men vi har även bandat några manskörsklassiker och några kära julsånger. Inbandningarna gästas också av framstående finska musiker.
Projektet med inbandningarna heter proManifestum. Vi erbjuder dig manskörsmusik med vårt klangideal. Samtidigt vill vi skapa julstämning för vår publik. Vi publicerar pärlor från våra inbandningar varje lördag under den kommande månaden. Den sista sången ur serien publicerar vi på Julafton. Håll öronen öppna och följ oss på sociala medier nu, när vi pga. pandemin inte kan hålla konserter för er.
Inspelningarna är gjorda i Pauluskyrkan i november under ledning av vår konstnärliga ledare Jonas Rannila. För inbandningstekniken svarade Joel Ward och Julius Johansson.
Följ oss på sociala medier Facebook: @manifestumfi; Instagram: manifestumfi
Den första delen av proManifestums färska inbandningar publiceras lördag 28.11.2020.
Som första komposition presenterar vi Anton Bruckners (1824-1896) verk “INVENI DAVID” för manskör och basuner. Det nya kyrkoåret börjar mäktigt till basunernas stötar!
Anton Bruckner var en av de mest betydande symfonikerna på 1800-talet, men han komponerade också mycket kyrkomusik och körverk, bl.a. tre mässor och ett Te Deum. Inveni David-verket dedikerade han till Liedertafelsällskapet Frohsinn. Verket uruppfördes i Linz den 10 maj 1868 i samband med en mässa av Antonio Lotti. Verkets avslutande Halleluja-del har eventuellt påverkats av Halleluja i Händels Messias-oratorium som Bruckner ofta improviserade på orgel. Texten är från Psaltaren.Första söndagen i advent är det brukligt att sjunga om Davids son i Georg Joseph Voglers Hosianna-psalm. Enligt Matteusevangeliet var Jesus av Davids hus och stam, och det hade profeterats att en ny messias skulle födas i den släkten.
Som andra komposition publicerar vi en av de mest kända finländska manskörssångerna. Jean Sibelius (1865-1957) orkesterverk, tondikten Finlandia, komponerades år 1900. Manskörsarrangemanget av hymnen ur Finlandia gjorde Sibelius år 1937. Den första texten var skriven av Wäinö Sola, men den senare (1940) texten av V.A. Koskenniemi har blivit den vedertagna. På måndagen, den 7.12.2020, har det gått 80 år sedan uruppförandet av Koskenniemis dikt till Finlandia och följande dag, den 8.12, firar vi den finska musikens dag och Jean Sibelius födelsedag. Finlandia-hymnen hör traditionellt till de finländska körernas repertoar på självständighetsdagen.
Som tredje komposition publicerar vi Einojuhani Rautavaaras (1928-2016) julsång “Joulun virsi, elämän virsi”,
till text av Kustavi Lounasheimo. Medan Rautavaara ännu studerade komposition vid Sibelius-Akademin 1952,
erhöll han en samling dikter skrivna av laestadianprästen Kustavi Lounasheimo. Baserat på dessa texter föddes 1953
en serie solosånger – ”Pyhiä päiviä” (”Heliga dagar”) – som uruppfördes 1954 av basen Hannu Heikkilä, ackompanjerad av kompositören.
Rautavaara hade en vision av församlingsmedlemmarnas unisona sång i ett ödemarkskapell, och därför var verkets första version avsedd
för enstämmig kör utan ackompanjemang. I sin slutliga form hade sångcykeln försetts med pianoackompanjemang.Av seriens sista sång, ”Joulun virsi” (”Julens psalm”) skapade Rautavaara olika körversioner. Manskörsversionen blev färdig först av alla 1978.
Som fjärde komposition publicerar vi den tyska Franz Biebl’s (1906-2001) julsång “Ave Maria - Angelus Domini” från 1964. Fjärde advent är traditionellt tillägnad Maria. Budskapet till Jungfru Maria om hennes kommande havandeskap kan anses vara den kristna världens viktigaste och största glädjebudskap. Marias svar kan man läsa i Lukas evangelium: ”Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt”.
Biebl’s Ave Maria är en version av den katolska kyrkans ”Angelus-bön”, där Ave Maria-bönens första del upprepas tre gånger, i motsats till den senare delen som framförs endast en gång och tar formen av en klimax. Biebl komponerade verket på våren 1959 i D-dur, men den transponerades ned till C-dur i samband med publiceringen 1964. Kompositionen har blivit något av en ”hit”, - den fick stor uppmärksamhet speciellt i USA på 1970-talet och har därifrån spritts över hela världen. Biebl har arrangerat sången för snart sagt alla körformer. Ave Maria är ett populärt tema bland kompositörerna. Bl.a. Franz Schubert, Giuseppe Verdi, Charles Gounod, Anton Bruckner och Sergej Rachmaninov har skrivit världskända Ave Maria kompositioner.
Trio:
Ten. - Johan Krogius
Ten. – Joel Bonsdorff
Bar. – Juhani Vesikkala
Den femte sången i vår serie är komponerad 1921 av den svenska kompositören Gustaf Norquist (1886-1949). Sången fyller alltså 100 år nästa år! Texten är skriven av författaren och prästen Edvard Evers.
”Jul, jul, strålande jul” är en andaktsfull och nästan drömmande julsång som ursprungligen komponerades som solosång. Nordquist gjorde körarrangemangen 1940.
Gustaf Nordquist fungerade ända från 1914 till sin död som organist i Adolf Fredriks församling i Stockholm och han undervisade i musikteori i Stockholms kungliga musikhögskola åren 1925-49. Han tilldelades professorstitel år 1944.
”Jul, jul strålande jul” är säkert Nordquist mest framförda stycke, men lika känd är troligen hans komposition ”Till havs!”, framförd av Jussi Björling.
Idag den 3.dje februari är det Felix Mendelssohn Bartholdys (3.2.1809-4.11.1847) födelsedag. Dagen till ära publicerar vi den sista delen ur hans mest kända och största manskörskomposition.
Mendelssohns Ad vesperas Dominicæ XXI post Trinitatis, Responsorium et Hymnus eller kortare form kallad "Vesper" är en komposition för manskör, cello och kontrabas från 1833. Stycket framförs ofta alternativt med orgelackompanjemang.
I verket - som består av fem delar - använder Mendelssohn i den sista delen en text av Milanos biskop den heliga Ambrosius, som levde på 300-talet. Ambrosius skrev även psalmer, varav 2 st finns i den svenskspråkiga psalmboken.
I maj 1833 dirigerade Mendelssohn konserter i Düsseldorf och blev i samband med det genast utnämnd till stadens ledande musiker. I denna tjänst var Mendelssohn ansvarig för stadens huvudkyrkors och stadsteaters musikutbud. Men före Mendelssohn mottog tjänsten reste han med sin far till London, för att i slutet av september återvända till Düsseldorf. Från denna tid är verket ”Ad vesperas Dominicæ”, som dock publicerades postumt efter hans död. Mendelssohns framgång inom kyrkomusiken härrör sig från dessa tider. Mendelssohn var inte så framgångsrik i sina administrativa teater- och operauppdrag, utan är mest känd som kompositör av konsert- och kyrkomusik. Under Düsseldorf-perioden komponerade han också sitt första oratorium ”Paulus”, som fick sitt uruppförande i stadens Tonhalle-konsertsal på våren 1836. Felix Mendelssohn beskrev sin tid i Düsseldorf som synnerligen angenäm ("ungemein angenehm”) och han skulle säkert ha fortsatt där som ledande musiker en längre tid om han inte hade erbjudits tjänsten som kapellmästare vid Leipzigis Gewandhaus-orkester, som vid den tiden var den mest centrala tjänsten i det tyska musiklivet.
Vesperns avslutande del ”O lux beata” är komponerad för fyrstämmig manskör och solistkvartett precis som en vanlig kyrkokoral. Slutbönen inleds av en kvartett varefter hela kören instämmer i sången. ”O lux beata” som ofta sjungs vid begravningar, framförs på denna inspelning ”a cappella”.
Solistkvartett:
Johan Krogius, T I
Joel Bonsdorff, T II
Juhani Vesikkala, B I
Jan Salven, B II
proManifestum, dir. Jonas Rannila
Kurt Weills (född 2.3.1900) ”Das Berliner Requiem” hade inte hörts ”live” i Finland före Manifestums ”Romantik & Revolt” konsert våren 2018. Manifestum vill i dag hedra Weill på hans födelsedag och publicerar därför sången ”Ballad” som på ett utmärkt sätt beskriver det samhällskritiska verkets melankoliska stämning. Sången är ett exempel på det framgångsrika och produktiva samarbetet mellan Kurt Weill och Bertolt Brecht under åren 1927-30. Under den tidsperioden komponerade Weill också sitt kanske mest kända verk: ”Die Dreigroschenoper” – Tolvskillingsoperan.
Weill konstaterade att rubriken "Das Berliner Requiem" inte är ironisk. Det är en samling klagovisor och epitafer som uttrycker vad stadsbor tänker om döden. Huvuddelen av dikterna handlar om förgängelse. Weill tar avstånd från traditionen med ett fullständigt sekulärt Requiem. Texterna är provocerande hårda och kan ses både mot bakgrunden av Första Världskrigets fasor eller som en aning om de grymheter som väntade. Texterna, av Bertolt Brecht, var skrivna mellan 1916 och 1925 och publicerades i hans Hauspostille. Sången ”Ballade vom ertunkenen Mädchen” behandlar mordet på Rosa Luxemburg i januari 1919.
Das Berliner Requiem
II. Ballade vom ertrunkenen Mädchen
Jarmo Julkunen, gitarr
proManifestum, dir. Jonas Rannila
För inbandningstekniken i Pauluskyrkan i Helsingfors16.11.2020 svarade Julius Johansson och Joel Ward
Ballade vom ertrunkenen Mädchen
Als sie ertrunken war und hinunter schwamm
Von den Bächen in die größeren Flüsse
Schien der Opal des Himmels sehr wundersam
Als ob er die Leiche begütigen müsse.
Tang und Algen hielten sich an ihr ein
So dass sie langsam viel schwerer ward.
Kühl die Fische schwammen an ihrem Bein
Pflanzen und Tiere beschwerten noch ihre letzte Fahrt.
Und der Himmel ward abends dunkel wie Rauch
Und hielt nachts mit den Sternen das Licht in Schwebe.
Aber früh ward er hell, dass es auch
Noch für sie Morgen und Abend gebe.
Als ihr bleicher Leib im Wasser verfaulet war
Geschah es (sehr langsam), dass Gott sie allmählich vergaß.
Erst ihr Gesicht, dann die Hände und ganz zuletzt erst ihr Haar.
Dann ward sie Aas in Flüssen mit vielem Aas.
Balladen om den drunknade flickan
(Översättning: Anders Aleby)
Drunknad i bäcken gled hon så småningom
ut där flodens sugande vågor flöda.
Klar som opal stod rymden och sken som om
den liksom ville försöka blidka den döda.
Tång och alger fastnade i hennes gren.
Tyngre och tyngre sjönk hon i vattnets värld.
Kalla fiskar sam omkring hennes ben.
Växter och djur tyngde ner hennes sista färd.
Mörk som en rök stod himlen i kvällen skymd,
höll dock stjärneljus svävande i natten.
Och i gryningen ljusnade åter dess rymd.
Än fanns morgon och kväll över dödens vatten.
Men som hon drev så blek och lakades ut
glömde Gud (fast långsamt) bort hennes kropp,
ansiktet först, sedan händerna, sedan håret till slut.
Så blev hon as bland asen i flodens lopp.
Vor Arneths Grab
Altbasun: Max Silf
Tenorbasun: Kasperi Sarikos
Basbasun: Mikko Marttila
proManifestum, joht. / dir. Jonas Rannila
Vor Arneths Grab är en nostalgisk elegi, komponerad för tre tromboner och manskör av Anton Bruckner till begravningen av priorn Michael Arneth, för klostret St. Florian. Den framfördes första gången vid begravningen den 28 mars 1854 på klostrets gravgård. Verket är en helhet som består av fyra verser, varav de två första är melankoliska och identiskt komponerade. De senare verserna är hoppfullare och har en trösterik karaktär.
Verket, som representerar Bruckners senare stilperiod, framfördes vanligtvis under hans levnadstid i samband med olika välsignelseceremonier. Textförfattaren Ernst von Marinelli var av gammal stiftsadel från Trient . Han studerade juridik vid universitetet i Graz 1843-45 och senare katolsk teologi vid klostret St. Florian.
Brüder, trocknet eure Zähren,
stillt der Schmerzen herbes Leid,
Liebe kann sich auch bewähren
durch Ergebungsinnigkeit.
Wohl ist dies das letzte Schauen
auf die Leiche und den Sarg,
doch die Seele, die sie barg,
triumphiert durch Gottvertrau’n.
Drum lasst uns den Herren preisen,
der die Edelsten erwählt
und für uns, die armen Waisen,
auch den Himmel offen hält!
Wollen hier am Grab geloben
Treue, Recht und frommen Sinn,
dass der Selige dort oben,
hat sich unser Geist erhoben,
uns zum Vater führe hin.
Svenskspråkig översättning:
Vid Arneth´s grav
Bröder, torka edra tårar,
stilla smärtans beska lidande.
Kärleken kan visa sig också
i avskedets intimitet.
Väl är detta den sista blicken
på kroppen och kistan,
Dock själen, som den gömde,
triumferar genom förtröstan på Gud.
Därför, låt oss lova Herren,
som de ädlaste utväljer
och för oss, vi arma föräldralösa,
också håller himlen öppen.
Här vid graven vill vi lova
trohet, rättvisa och fromt sinne,
så att de saliga där uppe
upplyfter våra själar,
vilket leder oss till Fadern.
(Bernt Olin)
Suomalainen rukous
I dag är det 33 år sedan kompositören, pianisten, organisten och kördirigenten Taneli Kuusistos (19.6.1905 - 30.3.1988) död. Poeten och författaren Uuno Kailas föddes nästan på dagen för 120 år sedan (29.3.1901 - 22.3.1933).
Kuusistos mest kända komposition är Finsk bön (urspr. Suomalainen rukous). Verket uruppfördes under kompositörens ledning i Helsingfors Mässhall 25.11.1939 – fem dagar senare utbröt vinterkriget. Verket spelades i radion genast efter kungörelsen av freden i Moskva (13.3.1940).
Uuno Kailas text hade ursprungligen tre verser, men Kuusisto komponerade sången endast för den första och sista versen. Kompositionen togs 1982 med i den nya psalmboken som psalm 549. Med i psalmboken togs också den andra versen, översatt av Fredrik Cleve.
Professorn och hedersdoktorn i teologi Taneli Kuusisto fungerande under sin livstid bl.a. som lärare och chef för kyrkomusikavdelningen vid Sibeliusakademin och som Akademins rektor 1959 - 1971.
Han ledde bl.a. Finska operakören åren 1936 - 39 och Viipurin lauluveikot 1945 - 51.
Taneli Kuusisto var far till professor Irmeli Niemi, Tuulikki Närhinsalo och Ilkka Kuusisto och är Pekka och Jaakko Kuusistos farfar.
Alkuperäisversio runosta (vuodelta 1931)
Siunaa ja varjele meitä,
Korkein, kädelläs!
Kaitse kansamme teitä
vyöttäen voimalla meitä,
heikkoja edessäs!
Sulta on kaikki suuruus,
henki sun hengestäs.
Herra, valista meihin
kasvosi laupiaat,
kunnes armosi alla
kukkivat roudan maat!
Vaivassa vaeltaneihin,
Herra, valista meihin
kasvosi laupiaat!
Tutkien sydämemme
silmäsi meihin luo!
Ettemme harhaan kääntyis,
ettei kansamme nääntyis,
silmäsi meihin luo!
Alati synnyinmaalle
siipies suoja suo!
Svensk översättning
Signa oss, Gud, och bevara!
Mäktig är din hand.
Gud, i din godhet beskydda,
såsom i dagar flydda,
framgent vårt kära land!
Allt får av dig sin storhet,
allting sin nåd av din hand.
(Joel Rundt 1951)
Gud, låt ditt ansikte lysa
över oss i nåd!
Mod och förtröstan uppliva,
du som kan frostmarker giva
blomprakt i överdåd.
Lär oss i nöd och fara
lita var stund på din nåd.
(Fredrik Cleve)
Renande våra hjärtan
Gud, dig till oss vänd!
Hjälp oss, o Gud, och välsigna,
att vi i nöden ej digna,
nådig dig till oss vänd!
Landet, som du oss givit,
styrka av höjden sänd!
(Joel Rundt 1951)
Du kan njuta av musiken gratis, men vill du stöda kören genom att betala en liten lyssningsavgift för vår sång är vi tacksamma!
